Så sant som det är sagt, nu flyttar jag äntligen! Det ska bli så jätte skönt att få komma bort från sävsjö, och skolan. Men samtidigt kommer jag att sakna mina vänner och familj något grymt mycket...

Det känns som om jag har hittat några riktiga vänner för en gångsskull, och det känns så bra, och då bara lämnar jag dem !?! Jag kommer sakna dem massor asså. Jag kommer komma hem och hälsa på er <3 och ni får jätte gärna komma och hälsa på mig, så ska jag ta med er ut i halmstad =D

På måndag börjar jobbet...

I fredags var jag, Thilda, å Carro G, i Göteborg! The big city! Och jag fick så klart köra, till, från och i Götet! Men jag kom lindrigt undan och körde in bakom liseberg ;P

På kvällen sedan var det utgång... Centrumbar i Jönköping. Thilda, Mickan, Emma, Linda N, Carro K m.fl De var helt enkelt bäst! Dock körde jag ju då med, så ingen dricka för mig mer än frukt å bär,passionsfrukt, virgin med så klart... Thilda å jag var hemme hos henne ca halv 3 ändå, inte så farligt sent.

På lördagen ble de uteritt med Thilda å Mickan <3 och sedan ble de filmkväll hos Emma på lördag kväll innen i Jönköping, Jag körde inte denna kväll, men inte drack jag något heller, men de gjorde ju ingen då. Vi var tillbaka hos Thilda lite tidigare, halv 1 ungefär. Och då kunde ju inte hennes telefon sluta ringa heller, men ja somnade visst medans hon snackade så...

Åkte hem ve 10 tiden. Men de ble ett stopp hos farmor på vägen i nässjö med nybakt sockerkaka, telefoninstallation, och Pizza!

Jag gick och la mig kl 22.

Så här i efterhand kom jag fram till att i fredags körde jag bil i totalt 8 h, och ni som inte tycker de är mycket! Jag kör normalt inte mer än 3 h dag högst.

Jag tycker om mina vänner, men jag har svärt att tro dem när de påstår att de tycker om mig.

Saker händer, saker planeras, men kan inte folk visa lite mera inrtresse för saker och ting? Det känns som om när jag är inblandad i något så är det ingen som bryr sig liksom? Är de så ni vill bli behandlade också?

För den delen så är det fler än jag som tycker att vissa kan vara väldigt oseriösa tyvärr. Asså, jag får nästan känslan av att jag vill tillbaka till mitt egen ensamma liv. Då visste jag i alla fall hur allt jag gjorde skulle se ut. Men jag har ingen lust att gå tillbaka å bli tråkig och tjurig igen när folk faktiskt verkar tycka att jag blivit trevligare och gladare.

Jag har aldrig riktigt kännt mig uppskattad av några vänner på något sätt, jag har blivit sviken, lurad, mobbad, jag har tappat förtroendet för mina vänner...

Men så träffade man:
Fossi, Thilda, Jonna, Carro, Sara E, ni betyder så mycket, ni får mig att känna mig betydelsefull!

Jag är inte som alla andra, och jag hoppas ni kan acceptera det, för jag tycker så mycket om er, som ni är! Ni är absolut det bästa gäng att träffa om man behöver ett gott skratt, någon att prata med eller bara vara med, och jag finns här för er också om ni vill ha mig!

Och förutom dessa så finns det så klart en hel hög personer som också betyder massa, men de är så många att jag vill inte riskera att glömma någon om jag skulle börja rabbla dem... och jag hoppas de vet vilka de är annars får de väll fråga!

Igår var det ju då som sagt var Skördefet på skolan. Kl 19 började det då med mat, lekar och lite annat smått å gott. Senare var de ju då dags för de så kallade "discot"... och vilket ös, NOT. Visst vi hade kul, men de berodde ju bara på vilka man var med där, love! Sen var det ju långkväll på internatet, vid 2.30 i natt gick vi väll å la oss typ. Vi skulle sova 3 st från början i ett rum, sen blev vi 5, men med besökare under kvällen, var vi vid ett tillfälle ca 15 pers i detta  lilla rum, snacka om att de blir varmt, ett rum på kanske 12 km2. Folk sprang ut och in i rumet konstant, och spillde på madrassen, bordet och golvet m.m Men de som mina vänner tydligen tyckte var det roligaste/ läskigaste var när de tydligen fick se en NY sida va mig. För vid ca 2.15 i natt så var vi på väg i säng, jag som var den ända kvar med kläder på fick ju öppna dörren när det knackar, vi tror att de skulle vara nattvakten då, men de va två för tillfället jävligt jobbiga personer, och trött som jag var börja ja skrika på dem att försvinna för vi vill sova, och när de smiter in i rummet så släpar jag ut en utav dem i armarna, och då kommer nattvakten och kastar ut dem , tack å lov!

De var en bra kväll, men den kunde ha tagit slut innan jag fick mitt utbrott, ja va ju så förbannat trött bara...